Peter Håkanson 

Född 1950 i vittsjö uppväxt i mölndal. 3 barn och 2 bonusbarn.

Förlust av min älskade livskamrat Gun

Utbildning

Tekniskt gymnasium, polhem i göteborg som elektroingeniör 1972
Spridda kurser (informtionsbehandling, strukturerad programmering pascal,strålskydd, medicin-för-tekniker(ett samprojekt mellan chalmers och sahlgrenska sjukhuset). Dessutom genom åren olika specialkurser i SNA, devicedriverprogrammering unix, tcp/ip, mindmapping, samt en vecka hos GBN en av de intressanta kurser jag gått (rekommenderas!)

Yrkesbana

Sahgrenska sjukhuset Kem Lab

Anställd som medicinsk tekniker med uppdrag att reparera kalibrera och installera analysinstrument och kringutrustning. Efter några år allmer engagerad i de minidatorer (HP 2100 & HP-3000) som laboratoriet inköpt. Tillsammans med andra på laboratoriet migrerade de 2 HP-2100 baserade systemen till ett nytt baserat på den då helt färska HP-3000. Projektet blev en framgång, förutom installationer på Östra sjukhuset såldes äver att flertal system till bl.a. Danderyd och Södersjukhuset. En av de unika applikationer som gjordes var en TELEX koppling som dels levererade provsvar via TELEX men som också kunde användas för att interaktivt hämta arkiverade provsvar.

Efter åren "i den kommunala byråkratin" var en period på DataVaruhuset befriande. Mina uppgifter bestod i säljstöd och support för säljkåren, men även utveckling av nya produkter. Min tyngdpunkt var stora printers och här lyckades jag självständigt "knäcka hemligheten" med att interfaca DataProducts och DataPrinters produktfamiljer till HP's datorer. Vidare deltog jag aktivt med utvecklingen av printsystem för Burroghs och DataPoint datorer.

Ett erbjudande att ansvara för servicebarhet av en helt ny typ av industrirobotar var en utmaning. Av olika skäl kom mitt arbete att i allt högre grad att hamna om programmering och design av kortdatorer, främst baserad på PDP-11 arkitekturen. Tekniken fanns där, ideerna och kompetensen likaså, men med försäljningsresultatet var det sämre.

Omedelbart efter min sorti från Spine tillbringade jag en månad med att på IVA's uppdrag göra en förstudie av en "Kemisk industrirobot".

1984 Hade VolvoData en uppmärksammad annonskampanj. Nyfiken som jag var kontaktade jag Gunnar Lindberg som stod som kontaktperson och kontakt uppstod. Vi var överens om att min profil passade bäst på den s.k. DEC-gruppen där Britt-Marie Lindh vad chef. Gruppen ansvarade för utveckling och underhåll av TP-programvara för Volvos fabrikssystem. Det var en grupp! Och vilka mjukvaror ! Här fick jag lära mig på djupet "hur man skrämde sk-en ur en PDP eller VAX". Ett rekord kan nämnas : i personbilsfabriken i Gent skötte en PDP 11/44 med 140 terminaler c:a 500 applikationer och inga eller mycket korta svarstider.

Ett projekt som inte resulterade i något för Volvo men väl för mig var en IBM-RT som köptes för att undersöka möjligheten att portera vår TP-monitor (TAX) till unix. Det var en helt ny miljö för mig, men en miljö som var intressant. Så intressant att när jag efter något år fick kontakt med en grupp inom VolvoDatas konsultgrupp sysslade med ett "Grafiskt Planeringssystem i Unix-miljö" så sökte jag mig dit. Gruppen kallades "Carmen-gruppen" (och finns f.ö. kvar som ett högst livaktigt företag i göteborg kallat Carmen Systems ) Här fick jag på djupet ägna mig åt inte bara X-11 programmering utan lyckades också med att introducera Oracle som databasserver.

C:a 1990 hade Volvo Lastvagnar börjat använda CAD system baserade på Computervisions teknik (prime och SUN maskiner som körde Unix och TCP/IP). De hade stora störningar när de försökte utnyttja det bryggade Ethernet som jag varit med att bygga upp under min tid på DEC gruppen. Störningarna var så stora att Lastvagnar utövade påtryckningar på VolvoData att "hitta någon som kunde fixa problemen". Jag fick frågan och accepterade med viss tvekan - jag hade nämligen världens bästa jobb redan. Men då TCP/IP och Unix var och är som siamesiska tvillingar såg jag möjligheten att visa Volvo ljuset (med Unix).

Här hamnade jag på en avdelning som ansvarade för de kommunikationsprotokoll som användes inom Volvo, min roll (och titel) var TCP/IP Manager. (Tanken med titeln var att kunna imponera på de Amerikanska cheferna, de tar nämligen inga intryck av en person som inte tituleras "Manager"). Och jag byggde nät. Vi handlade Routers i mängder, vi skaffade HP-OpenView, vi skaffade IP-addresser och gjorde addressplaner. Framför allt handlade det om att propagera och intrigera för att få andra Volvobolag att bygga sin del av infrastrukturen i ett IP-nät.Något år senare kunde jag räkna till 1000 noder i OpenView, ett antal som växte exponentiellt med åren.

Vissa delar som t.ex. DNS insåg jag att det kommer aldrig folk att skaffa självmant, så en strategi att ställa ut DNS-appliances uppstod. Det bestod av 386 maskiner som körde BSDI . Dessa plattformarna funkade mycket bra (på seriös hårdvara) och fyllde mer än väl behovet. Andra services som e-mail kom också att skötas med Intel och BSDI . Den första firewallen fick byggas på BSDI och hopsamlade delar, bl.a. TIS toolkit, vid den här tiden fanns inga kommersiella brandväggar att köpa.Andra system var ett system för modempooler som byggdes på BSDI system med Digiboards (48 modem i 115kbit / system, alla i full kapacitet!) samt en säkerhetsserver som byggde på Digipass lösning och delar av TIS toolkit.

1995 var Volvo ikapp mig, då tyckte jag att tiden var mogen att prova något annat. Jan Engström på Volvo Teknisk Utveckling (hjärntrusten inom forskning och utveckling) erbjöd mig att bli Unix systemansvarig för TU's bestånd av maskiner. Det lät spännande och att få "leka med " en SGI maskin med 24 CPU och 4 Gbyte minne.

Det var en annan mycket lärorik tid, så mycket fanns att göra, NFS, NIS, automount, X genom firewallen(som jag hade byggt) Inte minst var kontakterna med TU's anställda en stor förmån. Här var det intellektuellt, här diskuterades intressanta tekniska lösningar och filosofiska frågor vid samma kaffebord.

Vid den tiden fanns en livaktig förening "Network in West" (sedemera gsnig ) som träffades och utbytte erfarenheter om nätverksfrågor i allmänhet. En av personerna var Martin Fredriksson på EMW. När martin startade göteborgsfilialen av Network Management frågade han om jag kunde tänka mig att hålla TCP/IP kurser. Jag accepterade och upptäckte att "detta var livet". Inte nog med att det var roligt, jag kunde sannolikt lära ut mera kunskap om datanät än vad som skulle gå att göra på volvo. Så jag flyttade till

Där började jag utbilda seriöst, den tid som inte det pågick utbildning eller kursutveckling kunde jag dessutom sälja min tid och kraft som konsult på nätverk och nätsäkerhetsfrågor. Inte nog med det, den mentala miljön på Netman uppmuntrade till egen forskning och utveckling. En av de saker jag länge drömt om - Multicast teknik - kunde jag syssla med. Multicast är ju en av dessa outnyttjade resurser som kan fylla många roller. T.ex videokonferens, där man kan ha inte bara 2 utan ett godtyckligt antal deltagare och dessutom utnyttja befintliga LAN.

I samband med uppköp av network management uppstod frågan var jag kan göra bäst insats. Svaret på den frågan kanske Du som läsare avgör. Jag beslöt mig nämligen för att göra som "de stora grabbarna", starta egen firma. Hur det utvecklas och expanderar kommer att bero på mig och mina medarbetare, en tanke som jag ser fram emot.

Vi fokuserar på datakommunikation och Unix, för bägge dessa är det djup förståelse, efarenhet av egen och andras kod samt interaktioner med säkerhetsfrågor. Erfarenhet av de bästa produkterna på marknaden samt ett brett kontaktnät bäddar för ett gott resultat. Kombinera detta med en förmåga att se de enkla lösningarna i en värld där leverantörerna envisas att vilja sälja komplicerade "magiska system" och Du kan både spara pengar för ditt företag och få väl fungerande IT-lösningar.

Kontakta för mera information :

IPSec Sverige
Bror Nilssons gata 16, Lundbystrand Göteborg

+46 707 328101 (mobil)
+46 31 223190 (fax)
Text-ansvarig